Friskolor och vinst

Detta är ett inlägg från min MP-blogg, som skrev 2013. Jag tar med det därför att jag för ett principiellt resonemang om vinster i friskolor.

Ikväll såg jag på Aktuellt och Agenda. SVT hade tagit reda på att AcadeMedia har ränteutgifter på 233 miljoner. Och det kommer säkert att få intressanta effekter. Alla politiker (Nå, nästan alla! Inte major Björklund inte!) som var för privatskolor gör ju nu superpudlar och ber om ursäkt och erkänner att så var det inte tänkt. Gustav Fridolin hör till dem. Men egentligen borde man det.

De kommunala skolorna får inte gå med förlust och inte heller med vinst. I förfjol (2011) gick Trollhättans kommunala skolor med förlust. Det var ca 10 milj av en omsättning på ca 1 miljard, dvs ca 1% av totala omsättningen. Det blev dock stort rabalder och revisorerna kollade resultatet nästa år varje kvartal. Och 2012 gick vi med 12 milj plus. Också det ca 1% av omsättningen.  Detta är en sak som skiljer offentlig verksamhet från privat verksamhet. Offentliga sektorn får inte bygga upp en buffert för att jämna ut skillnaderna i resultatet. Detta medför att man måste bygga upp en omfattande kontroll- och uppföljningsverksamhet för att i tid kunna vidta åtgärder. Och det medför att lärarna måste rapportera en massa uppgifter. En privat skola, som får lov att gå med vinst behöver inte detta omfattande kontrollsystem. Det är i regel en ganska självstyrande enhet och har som sådan låga administrativa omkostnader i övrigt. Till detta kommer att man inte alltid har funktioner som kommunala skolor har (bibliotek, sjuksköterska etc). Så en god ekonom kan snabbt räkna ut att det borde gå att få ut ett överskott. Speciellt om man då har en pedagogik som bygger på eleven ska själv söka kunskap (alltså mindre lärartäthet), modern teknik (en dator per elev) och ett positivt och stimulerande arbetsklimat (tar inte in stökiga elever). Så det är ju inte konstigt att en privatskola kan åstadkomma ett överskott. Speciellt som man alltid kan styra intaget så att klasserna är fulla och resurserna kan utnyttjas maximalt. 

Om en skola visar hög vinst i flera år är det enligt vanliga ekonomiska regler en attraktiv verksamhet. Företag som är ute efter att tjäna pengar är då intresserade av att köpa denna verksamhet. Och fortsätter den i samma stil så kan efter några år räkna med att sälja den igen och tjäna massor av pengar. Men man gör ett fatalt tankefel!

En skola är ingen vanlig ekonomisk verksamhet! Den sysslar inte med ekonomiska transaktioner, den utbildar barn och ungdomar! När det gäller ekonomiska transaktioner är de precisa och exakta: Jag vet exakt vad jag får, när jag får och hur mycket jag ska betala. Det råder ingen osäkerhet om detta! En ekonomisk transaktioner kan omfatta ett föremål eller en tjänst. Och här kommer då tankefelet: Kunden (dvs barnet med kommunens skolpeng) köper en tjänst, nämligen utbildning, och en skola, privat eller kommunal levererar denna tjänst. Men utbildning är ingen tjänst! Utbildning kan inte definieras på samma sätt som ett cykelköp. När ett barn börjar i förskolan vet man stort sett inget om vad som kommer att under de ca 15 år det tillbringar i utbildningsväsendet. Det kan bli stora och resurskrävande problem men det kan också gå som på räls. Man kan sätta upp mål för vad barnet ska lära sig och man kan gissa vad det kommer att kosta, men man VET inget! Det är den stora skillnaden.

En annan skillnad är att de ekonomiska transaktionerna förutsätter oändligt antal potentiella kunder och oändliga resurser. Men årskullarna har en given storlek och friskolorna är med och tävlar om denna begränsade resurs. Så vad händer då?

När årskullarna ökar, vilket de gjorde fram till ca 2011 så gick det hyfsat bra. Skolor startade, såldes och såldes igen allt för lånade pengar. JB-koncernen hade ett smart upplägg då den förste ägaren var kvar med ett antal fiktiva miljoner han fick ränta på. Men så sker två saker: Elevkullarna minskar och räntorna ökar. Mindre pengar blir kvar till undervisningen, som blir allt sämre. Skolorna kämpar desperat för att få fler elever och ansöker om att få starta i allt fler kommuner. I fjol hade vi all time high i ansökningar om att få starta nya gymnasieskolor, trots att elevkullarna minskade. För skolföretagen är desperata!

Låt oss försöka skåda i kristallkulan! AcadeMedia, som är det största företaget har ca 64 000 elever från förskola till vuxenutbildning. Det gör att de inte är så känsliga för variationer i elevunderlaget. Men SVT:s rapportering om alla friskoleskandaler gör att färre elever väljer friskolealternativet. Om vi bara höftar så kommer det varje år in ca 5000 nya elever till AcadeMedias skolor. Antag att bara hälften kommer nästa år. Antag också att lika många väljer att hoppa av. Det är 4% av totala antalet elever, vilket nog är tilltaget i underkant. Det ger en inkomstminskning på ca 250 milj. Skolinspektionen kommer dessutom att inspektera mycket mera och mycket hårdare och gör att Academedia blir tvungna att satsa mera pengar på undervisningen. Om förslaget om långsiktigt ägande går genom kan AcadeMedia inte heller sälja sina skolor. Man är inte heller alltför djärv om man förmodar att Praktiska kommer att försvinna från marknaden på ena eller andra viset. Och AcadeMedia försöker göra detsamma.

Det intressanta är hur regeringen kommer att reagera. Ytterligare en konkurs kommer att ännu mera minska deras chanser att vinna valet så det vill regeringen till varje pris undvika. Så det ska bli intressant att se hur man räddar Praktiska och ger AcadeMedia en snygg reträttväg.