söndag 26 april 2020

Extremhögern och Soros

Jag såg ett intressant TV-program ikväll (26 april), nämligen dokument utifrån. Det handlade om nationalism, extremhöger och konspirationsteorier. Gemensam nämnare var George Soros. Han anklagades för att ha finansierat den stora flyktingmarschen från centralamerika till USA, han påstods ha finansierat motkampanj mot Brexit med 18 miljarder! Pund dessutom! Helt vansinnigt! Men det fick sin logiska förklaring då en av de intervjuade forskarna sa att politiken på 2000-talet fungerar så att man uppfinner en fiende, gör honom rik, mäktig och inflytelserik. Allt elände beror på denne fiende. Den egna politiken talar man inte om, bara om alla dessa hot utifrån. Så pratar Erdogan i Turkiet, Oban i Ungern och Trump i USA. Samma retorik som nazisternas på 30-talet men betydligt effektivare, eftersom man nu använder sig av en existerande fysisk person som kanalisator för hatet mot en viss folkgrupp. Den ende som håller sig till gammal traditionell rasism är Jimmy Åkesson.

Det riktigt oroande frågan är förstås: Varför ställer folk upp på det här? Varför köper de alla knäppa konspirationsteorier? Varför bryr de sig inte om alldeles uppenbara lögner? Ja, det sägs ju att folk tror på vad de vill tro på, om de hittar något påstående som passar in i deras världsbild, så anses det vara alldeles korrekt. Så det skulle innebära att en stor del, över 50%, av befolkningen i Turkiet, Ungern och kanske också USA, är antisemiter och tror att George Soros medvetet vill förstöra hela jorden! För att citera Jan Hus: O sancta simplicitas!

fredag 23 november 2018

Nu lämnar jag politiken

Jag har varit med i Miljöpartiet sedan 1981 och varit aktiv fritidspolitiker sedan 1988 i fyra olika kommuner. Men sedan miljöpartiet kom in i regeringen har jag tappat förtroendet för de centrala politikerna. De säljer ut partiets själ för att få lov att sitta i regeringen. I Borås där jag bor har partiet ett genuint ointresse för de mjuka frågorna, speciellt skolan, som jag är intresserad av. Ser ingen anledning att fortsätta vara frustrerad. Så tack för mig.

Mp:s företrädare gick till val under parollen att det krävs aktioner och handlingar NU om klimatmålen ska kunna hållas. Detta säger man är det viktigaste NU. Jag håller inte med. Dvs. i sak är det alldeles korrekt, men så länge folk inte fattar och begriper det hela tjänar det inget till. Ett sådant budskap översätta väljarna: Fler förbud, restriktioner, höjd bensinskatt, snart förbud att äta kött! Självklart röstar ingen vettig människa på detta. Det absolut viktigaste är att få folk att inse att det är KRIS! Ja, inte bara kris utan SUPERJÄTTEKRIS! Om de begriper detta, kommer de dels att på egen hand vidta åtgärder, dels bli mer positiva till de förslag som senare kan komma.

onsdag 5 september 2018

Politikerförakt

Vi har snart genomlidit ännu en valrörelse och ännu en gång har politikerna visat att de beter sig som barn i en sandlåda. Varje partiledare har ett antal standardsvar som upprepas hela tiden, oavsett vad utfrågaren frågar efter. Och debattledarna är ju inte mycket bättre. Så fort debatten börjar bli det minsta intressant avbryter man och tar upp ett nytt tema. Det enda som förs fram är snuttifierade 15 sek budskap, vilka är standardiserade av partisekreterarna.

Jan Scherman hade en väldigt bra programserie om tre program, med titeln "Länge leve demokratin". Han visar där hur politiken alltmer styrs av krafter utanför densamma. Jag brukar säga att första statsmakten är Expressen och Aftonbladet, andra statsmakten är DN och SVD och tredje statsmakten är riksdagen. Det är en helt sjuk tillvaro politikerna vistas i.

Nå, men sakfrågorna? Klimathot? Invandring? Sjuk- och äldrevård? Skola? Ja, där drar partierna sina mantran: Mp säger att det viktigaste är att minska utsläppen, så man vill beskatta transporter, alla ska bli vegetarianer och åka kollektivt. Det är helt fel ansats! Vi måste minska utsläppen, ja, men det måste vi göra genom att människorna fattar och inser och förstår vad som håller på att hända! Det absolut viktigaste i miljöfrågan är att ändra människornas attityder! Då kommer allt det andra som Mp vill piska fram med diverse straffavgifter. Dessutom så finns ju all koldioxid kvar i atmosfären, det är en väldigt stabil förening och det tar väldigt lång tid innan den bryts ner. Så även om vi minskar utsläppen till noll, så kommer polarisarna att smälta och vädret vara lika nyckfullt som nu. Metan, som är en mycket mer aggressiv växthusgas, bryts däremot ner ganska snabbt, så mot alla krav på att inte äta nötkött kan vi ställa kravet på öppna marker och biologisk mångfald.

Invandring? Visst har plats till en massa fler människor i vårt land och dessutom behöver vi arbetskraften. Man ska komma ihåg att de som tagit sig hit är de mest försigkomna och driftiga. Det dem vi behöver. Men det vi inte klarar med nuvarande system är integrationen. Den omständiga, tids- och resurskrävande asylprocessen skapar det segregerade och delvis laglösa samhälle vi har idag, inte invandringen! Gör en mer summarisk asylprövning, fria hellre än fäll och se till att de nyanlända snabbt lär sig vad det innebär att vara i Sverige, vilka värderingar, förhållningssätt och beteenden vi har. Låt de duktiga och de som kan försörja sig stanna, ta bort alla konstiga regler om att ansöka om arbetstillstånd och utvisa de som begår brott, i varje fall grova brott!

Sjukvården då? Alla partier tävlar om att ge mer pengar till sjukvården och ge mer medel till att utbilda läkare och sjuksköterskor. Men det är inte penningbrist som är vårdens problem; det är en hopplöst ineffektiv och byråkratisk organisation. Orsakerna är tvenne: New Public Management (NPM) och tron att ett sjukhus fungerar på samma sätt som en cykelfabrik! Det senare är en förutsättning för det första. NPM innebär privatisering i så stor utsträckning som möjligt, därför att man tror att privat verksamhet förbrukar mindre resurser för samma resultat än offentlig d:o. Alltid och utan undantag! Jag har faktiskt aldrig sett någon forskning som visar detta. Ska man då lägga ut vård på privata aktörer måste ju denna vård specificeras ytterst noggrant, så staten verkligen får vad den betalar för (egentligen är det ju landstingen). Vidare måste resultatet mätas väldigt noga så att vårdgivaren verkligen levererar. Därför har man infört över 800 olika koder för olika sorters vård, som personalen måste hålla reda på och föra in i verksamhetssystemen för kvalitetskontroll. Allt detta kräver administration. Dessutom måste denna administration införas även i offentlig verksamhet för att denna ska hålla jämna steg med den privata och dessutom ska det vara rättvist. De insamlade uppgifterna måste utvärderas och brister avhjälpas med olika åtgärdsplaner. Detta kräver administratörer, en grupp som har ökat betydligt mer än den egentliga sjukvårdspersonalen. Man sparar också genom att ta bort läkarsekreterare, så läkaren får göra deras jobb och sjukvårdsbiträden så sjuksköterskor och undersköterskor får göra deras jobb. För jobbet försvinner ju inte. Därför sitter läkaren framför datorn halva arbetstiden istället för att ägna sig åt patienterna.

Ja, man kan säga mycket om sjuk- och äldrevård och jag har kvar skolan. Och polisen. Och försvaret. Men det får komma senare!

torsdag 10 maj 2018

Svar på insändare från Reimar Västerlind


Hej Reimar!

Jag  läste din insändare den 29 augusti. Du har helt rätt i att skolan behöver ordning, reda och ansvar. Stil, nåja, det är inte fel. Men du glömmer en sak: Respekt! Elevens respekt för läraren och lärarens respekt för eleven. Alltför många elever är osedda och därmed inte respekterade i dagens skola. Att se eleven från början, se dess personlighet, egenhet och individualitet är första steget till att skapa den respekt som är nödvändig för ordning och reda. Men Reimar, detta kräver resurser! Att se och visa respekt för varje enskild elev i dagens stora grupper är omöjligt för en enskild lärare.

Den skola som du och jag gick i var en urvalsskola. Det innebär att  dess syfte var att välja ut de som duktigast och låta dem fortsätta, först till läroverket, sedan till gymnasiet och sedan till högskolan. För dem som inte blev utvalda fanns det då jobb, ganska enkla och okvalificerade men många av dem lyckades bra ändå, de förkovrade sig och fick ibland höga poster i samhället och näringslivet. När enhetsskolan infördes skulle alla få möjlighet att fortsätta och ta studenten. Det var ovanligt framsynt, för idag behövs utbildning, helst på högskolenivå, för att få jobb. Men det finns fortfarande elever som inte är studiebegåvade, men som ändå tvingas gå kvar i skolan. Dessa kräver resurser om de ska klara sig. Under mina 42 år i högskolevärlden har jag levt efter devisen: ”Det finns inga dåliga studenter, bara mer eller mindre pedagogiska utmaningar!”. Och utmaningar kräver resurser! I mitt fall var det sällan arbetsveckan understeg 60 tim och det ledde till ett kraschat äktenskap och en ständigt frånvarande pappa. Men jag hade ordning, reda och ansvar i mina klasser! Faktiskt också en sorts stil. 

Att eleverna i dagens skola inte inser att de måste ta ansvar beror delvis på att de fått alltför mycket serverat. Skjutsat till hockeyn, fotbollen, ridhuset etc. Tillgång till häftiga prylar, datorer, mobiler och välfyllda spelkonton. Det främjar inte ansvarstagande, det har du alldeles rätt i. Ska man riktigt rannsaka sig själv, så är det nog vi och våra barn som genom hårt arbete fokuserat på den kalla ekonomin och glömt bort det varma mänskliga. Men både du och jag har lärt oss vår läxa och låt oss vidarebefordra den till våra barn och barnbarn! Det finns hopp, men dessvärre krävs rejält med resurser! 




Låt lärare vara lärare


Det är kaos i skolan, elever får inte tillräckligt med stöd, lärarna riskerar bli nerslagna, studieresultaten är låga och segregeringen ökar i skolan. Så brukar skolan beskrivas idag, Men denna beskrivningen kommer faktiskt från 1970-talet. Den finns i Leif Lewins utmärkta utredning om kommunaliseringen av skolan: Staten får inte abdikera
– om kommunaliseringen av den svenska skolan. Beskrivningen ledde så småningom till skolans kommunalisering. Idag används samma missförhållanden för att motivera ett återförstatligande! Uppenbarligen blev inte problemen lösta. Så hur ska vi då göra skolan bättre?

Forskningen visar entydigt att lärarnas undervisning och förmåga att se varje enskild elev är skolans viktigaste framgångsfaktor. Därför måste lärarna få tid och lov att vara lärare. Detta krav har Mp länge framfört och glädjande nog anammar stort alla andra partierna samma princip. Lösningen är inte om betyg från 4:e, 5:e eller 6:e klass, den är inte om en omfattande dokumentation, det handlar inte om att tillbringa 40 tim i veckan i skolan! Det handlar om att lärarna ska få lov att vara lärare!

Ja, lärare och lärare! Det finns akademiska experter, som menar att undervisning är av ondo. Barnen skall söka kunskap själva. En del privatskolor tycker det är toppen, för då behöver man inte ha så många lärare och då blir det mer pengar till ägarna! Vi har världens liberalaste regler: Vem som helst kan starta en skola, skolan får anställa vem som helst för att undervisa, om det inte går att få tag i behöriga lärare. Behöriga lärare behöver inte heller undervisa i det ämne de är behöriga i.

Forskning har visat att endast var tionde lektion har en struktur och ett genomtänkt syfte. Med 15 min förberedelsetid räcker det inte längre! Skolan styrs i stor utsträckning av administratörer och ekonomer, som sysslar med pengar och inte undervisning! De flesta skolpolitiska debatter handlar ju också om pengar, inte om vilken skola vi vill ha!

Detta vill miljöpartiet ändra på. Läraryrket är vårt viktigaste yrke! Genom lärarnas insatser skapar vi vårt lands framtid. För att klara detta krävs en ordentlig utbildning, erfarenhet, intresse, integritet och engagemang! Lärarutbildningen måste reformeras, urvalet måste bli bättre. Och det behövs mer än 15 min till förberedelser och efterarbete. När lärarna får vara lärare blir klasserna mindre, lektionerna bättre förberedda, varje elev blir sedd och därmed blir det lugnare i klassen. Läraryrkets profession ska återställas, lönen höjas och klåparna och riskkapitalisterna ska bort från skolan!

Friskolor och vinst


Detta är ett inlägg från min MP-blogg, som skrev 2013. Jag tar med det därför att jag för ett principiellt resonemang om vinster i friskolor.
Ikväll såg jag på Aktuellt och Agenda. SVT hade tagit reda på att AcadeMedia har ränteutgifter på 233 miljoner. Och det kommer säkert att få intressanta effekter. Alla politiker (Nå, nästan alla! Inte major Björklund inte!) som var för privatskolor gör ju nu superpudlar och ber om ursäkt och erkänner att så var det inte tänkt. Gustav Fridolin hör till dem. Men egentligen borde man det.
De kommunala skolorna får inte gå med förlust och inte heller med vinst. I förfjol (2011) gick Trollhättans kommunala skolor med förlust. Det var ca 10 milj av en omsättning på ca 1 miljard, dvs ca 1% av totala omsättningen. Det blev dock stort rabalder och revisorerna kollade resultatet nästa år varje kvartal. Och 2012 gick vi med 12 milj plus. Också det ca 1% av omsättningen.  Detta är en sak som skiljer offentlig verksamhet från privat verksamhet. Offentliga sektorn får inte bygga upp en buffert för att jämna ut skillnaderna i resultatet. Detta medför att man måste bygga upp en omfattande kontroll- och uppföljningsverksamhet för att i tid kunna vidta åtgärder. Och det medför att lärarna måste rapportera en massa uppgifter. En privat skola, som får lov att gå med vinst behöver inte detta omfattande kontrollsystem. Det är i regel en ganska självstyrande enhet och har som sådan låga administrativa omkostnader i övrigt. Till detta kommer att man inte alltid har funktioner som kommunala skolor har (bibliotek, sjuksköterska etc). Så en god ekonom kan snabbt räkna ut att det borde gå att få ut ett överskott. Speciellt om man då har en pedagogik som bygger på eleven ska själv söka kunskap (alltså mindre lärartäthet), modern teknik (en dator per elev) och ett positivt och stimulerande arbetsklimat (tar inte in stökiga elever). Så det är ju inte konstigt att en privatskola kan åstadkomma ett överskott. Speciellt som man alltid kan styra intaget så att klasserna är fulla och resurserna kan utnyttjas maximalt. 
Om en skola visar hög vinst i flera år är det enligt vanliga ekonomiska regler en attraktiv verksamhet. Företag som är ute efter att tjäna pengar är då intresserade av att köpa denna verksamhet. Och fortsätter den i samma stil så kan efter några år räkna med att sälja den igen och tjäna massor av pengar. Men man gör ett fatalt tankefel!
En skola är ingen vanlig ekonomisk verksamhet! Den sysslar inte med ekonomiska transaktioner, den utbildar barn och ungdomar! När det gäller ekonomiska transaktioner är de precisa och exakta: Jag vet exakt vad jag får, när jag får och hur mycket jag ska betala. Det råder ingen osäkerhet om detta! En ekonomisk transaktioner kan omfatta ett föremål eller en tjänst. Och här kommer då tankefelet: Kunden (dvs barnet med kommunens skolpeng) köper en tjänst, nämligen utbildning, och en skola, privat eller kommunal levererar denna tjänst. Men utbildning är ingen tjänst! Utbildning kan inte definieras på samma sätt som ett cykelköp. När ett barn börjar i förskolan vet man stort sett inget om vad som kommer att under de ca 15 år det tillbringar i utbildningsväsendet. Det kan bli stora och resurskrävande problem men det kan också gå som på räls. Man kan sätta upp mål för vad barnet ska lära sig och man kan gissa vad det kommer att kosta, men man VET inget! Det är den stora skillnaden.
En annan skillnad är att de ekonomiska transaktionerna förutsätter oändligt antal potentiella kunder och oändliga resurser. Men årskullarna har en given storlek och friskolorna är med och tävlar om denna begränsade resurs. Så vad händer då?
När årskullarna ökar, vilket de gjorde fram till ca 2011 så gick det hyfsat bra. Skolor startade, såldes och såldes igen allt för lånade pengar. JB-koncernen hade ett smart upplägg då den förste ägaren var kvar med ett antal fiktiva miljoner han fick ränta på. Men så sker två saker: Elevkullarna minskar och räntorna ökar. Mindre pengar blir kvar till undervisningen, som blir allt sämre. Skolorna kämpar desperat för att få fler elever och ansöker om att få starta i allt fler kommuner. I fjol hade vi all time high i ansökningar om att få starta nya gymnasieskolor, trots att elevkullarna minskade. För skolföretagen är desperata!
Låt oss försöka skåda i kristallkulan! AcadeMedia, som är det största företaget har ca 64 000 elever från förskola till vuxenutbildning. Det gör att de inte är så känsliga för variationer i elevunderlaget. Men SVT:s rapportering om alla friskoleskandaler gör att färre elever väljer friskolealternativet. Om vi bara höftar så kommer det varje år in ca 5000 nya elever till AcadeMedias skolor. Antag att bara hälften kommer nästa år. Antag också att lika många väljer att hoppa av. Det är 4% av totala antalet elever, vilket nog är tilltaget i underkant. Det ger en inkomstminskning på ca 250 milj. Skolinspektionen kommer dessutom att inspektera mycket mera och mycket hårdare och gör att Academedia blir tvungna att satsa mera pengar på undervisningen. Om förslaget om långsiktigt ägande går genom kan AcadeMedia inte heller sälja sina skolor. Man är inte heller alltför djärv om man förmodar att Praktiska kommer att försvinna från marknaden på ena eller andra viset. Och AcadeMedia försöker göra detsamma.
Det intressanta är hur regeringen kommer att reagera. Ytterligare en konkurs kommer att ännu mera minska deras chanser att vinna valet så det vill regeringen till varje pris undvika. Så det ska bli intressant att se hur man räddar Praktiska och ger AcadeMedia en snygg reträttväg.

tisdag 8 augusti 2017

Välkommen

Denna blogg är dels tänkt som en ersättare för min MP-blogg med samma namn. Partiet lade ner bloggfunktionen för det var för lite besökare. Sanningen att säga var den ganska gömd och inte speciellt aktiv. Men jag kommer inte bara att skriva om politik, främst då skolpolitik, utan även allmänna och filosofiska tankar finner sin plats här. Ibland kan jag rentav skriva en liten berättelse, krönika eller kåseri.

Jag är professor emeritus i informatik och kommer därför också skriva mycket om IT, digitalisering och hur datorerna påverkar samhället. Och faktiskt vice versa, vilket man kanske inte alltid tänker på. Jag bor tillsammans med min fru, på landet, ett par mil utanför Borås. Jag har en hemsida: http://perflensburg.se och familjen har en annan: http://flensburgs.se